Victoria Falls, det mäktiga!

Vi åker upp till Victoria Falls med minibus. Victoria Falls ligger med ena sidan i Zambia och den andra i Zimbabwe och vi skall uppleva fallet från Zimbabwesidan. Alltså måste vi genom Zimbabwes gränskontroll och få ett visum för en dag. Vi har blivit varnade att allt detta kan ta flera timmar men det gick ganska så bra. Efter mycket stämplande och på kortare tid än en timme var vi igenom.

Sju mil på bra väg och 45 minuter senare så var vi framme vid "The smoke that thunders". Vi körde direkt till helikopter plattan. Babs ville gärna åka helikopter över fallet. Egentligen hade vi inte planerat för detta men det blev mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att stå emot.

Vi gjorde det, vi åkte helikopter över detta 1700 meter långa och ca 100 meter höga fallet. Vi gjorde "The Flight of Angels" och det var fantastiskt. Vilken upplevelse, så litet detta enorma fall såg ut ovanifrån och ändå mäktigt. Se bara på bilderna.

Zimbabwe till vänster, där vi sen tog en promenad och Zambia till höger

Mitt i, lite till höger, ligger Livingstone Island där Livingstone sägs ha landat med sina trogna följeslagare Sussi och Chuma. Den är inte stor! Det kunde gått illa!

Helikopterplattan och en glimt av Babs i vår helikopter. Så här såg det ut, så roligt att vi gjort detta!

Helikopterturen var fantastisk. Jag var lite orolig, trodde jag skulle vara höjdrädd men det var jag inte, så otroligt skönt! Det var en ny fin helikopter, en trygg pilot och allt fungerade hur säkert som helst. Vilken upplevelse!

Efter detta tror vi att det kan inte bli bättre men det kunde det. Men först fick vi lite historielektion av vår guide. Upptäckaren, missionären och läkaren David Livingstone upptäckte Victoriafallet år 1855. Han levde, verkade och upptäckte i ett Afrika som var fullständigt oupptäckt, inga vägar, inga kartor. Han hade två följeslagare, Sussi och Chuma, som stod honom bi i vått och torrt. I många år bekämpade han slavhandeln, som var ett av Afrikas svåraste gissel. I flera år var han försvunnen, en expedition skickades ut och han återfanns av Stanley år 1871. "Mr Livingstone, I presume" kommer vi alla ihåg!

Vår första upplevelse av fallet gående, vackert, vattendimma och fantastiskt!

Vår guide och David Livingstone själv. Vår guide var jätteintressant, hade mycket att berätta. Han växte upp hos mormor, som lyckades se till att han fick gå i skolan. Efter 9 år som lärare arbetar han nu som guide. Ett par generationer i Zimbabwe fick skolutbildning men Mugabe har redan från början försnillat pengar. Det är 80 % arbetslöshet, folk har det svårt.

Men skönheten här är total, och som inkomstkälla för landet är det viktigt.

Huvudfallet till höger, 1700 meter fall är långt!

Magiskt, så fint, puss på dig, Stefan!

Sen släpptes vi iväg för att uppleva detta mäktiga vattenfall nära och gående. Det var mäktigt, bara bruset var bedövande vackert. I början var vattendimman lätt men allt eftersom vi närmade oss mitten på fallet, så blev det blötare och blötare. Till slut, i störtregnfall, tvingades vi sätta på våra regnponchos.

Titta, titta här och titta, titta där och titta, titta får ni se....

Killarna i hattar med skönt stuk!

Mera hattar!

Men vackert var det och mäktigt var det, som helhet en fantastisk upplevelse. Både att få se och uppleva fallet från ovan och att få vara mitt i det. Det blir så kraftfullt och skapar en magisk upplevelse av att här och nu är livet. Låter kanske lite fånigt men vatten, hav, sjöar tror jag, skapar unika upplevelser. En fantastiskt avslut på en härlig vistelse i Botswana.

Vi gjorde det, vilken bra vecka vi haft!

Tusen tack, Babs, Sven-Åke och käre Stefan för att ni har varit ett så trevligt ressällskap. Allt har gått så lätt och fint! Sen har ni nästan lärt mig spela Canasta efter fyra kvällars idogt kortspelande, det var kul!

Chobe River, Kasane.

Vi checkar in på Cresta Mowana Safari Lodge som ligger precis vid Chobe River. Här, alldeles nära möts fyra afrikanska länder, Botswana, Zambia, Namibia och Zimbabwe. Vårt hotell är lite större, 115 rum men alla med utsikt mot floden. Vi ska göra två gamerides med bil, en båttripp på floden och en dagstripp till Victoria Falls.

Utsikten från hotellet över Chobe river

Vi ser fram mot båtturen och den är verkligen jättetrevlig. Varmt och gott väder, så där 30 grader, lite sol och lite moln, ganska perfekt alltså. Vi ser gott om elefanter och flodhästar och bufflar i mängd.

Vi åkte ganska stor båt med mycket människor ombord. Runt om oss var en mångfald småbåtar och alla ville vi komma så nära dessa vackra intressanta djur som möjligt. Precis som tidigare noterar vi att vi verkar inte störa djuren det minsta utan vi ignoreras totalt. Även här är det så att vi och våra flytetyg uppfattas inte som farliga. Det är skönt att vi i vår påflugenhet trots allt inte verkar inverka menligt på deras existens.

Stora vackra elefanter i mängd

Gräs är gott, riva upp med snabeln, skölja gräset och så skaka bort ev lera, sen lassa in

Stora runda flodhästar tycker likaledes att gräs är gott. Dom sliter av gräset med stora munnar

Denna flodhäst är lite intressant, för man ser att den fungerar verkligen som en riktig gödselspridare. Den kissar och sekunden efter så bajsar den och hela tiden går den stadiga lilla svansen som en propeller och sprider allt som ja, en gödselspridare. Kanske har det att göra med att "pinka" in revir eller annat som jag i min okunskap inte vet så mycket om, mest fascinerad var jag över kraften i en rätt så kort svans!

Så vackert, så vacker himmel. Åskan går längre bort i det vackra blå.

Stor buffelhjord, liten unge försöker hinna med sin mamma.

Djuren ser ut att ha det bra vid Chobe River, massor av bufflar.

Maten på Cresta Mowana var helt OK men inget märkvärdigt. Till skillnad från all yoghurt med fantastisk frukt som vi vanligtvis njuter av så fanns det gröt till frukost. Vilken fröjd, för plötsligt var vädret lite kylslaget och det regnade en hel dag. Alltså njöt jag hejdlöst av min botwanska gröt i dagarna tre, som faktiskt la sig som bomull i magen medan mina tre medresenärer åt bacon och ägg, omelett och annat traditionellt.
En sak till som var lite häftigt. Jag provade på en av Botswanas nationalrätter. Ingen annan kunde tänka sig detta men gillar hela Botswanas befolkning detta, så måste man ju testa, eller hur?

"Mophane Worms", grillade larver, hmm, lite läskigt ser det ut men trots allt är det ju en nationalrätt!

En tog jag, en halv tuggade jag i mig och svalde fint. Den smakade inte så mycket, var mest krispig, hade kanske en lite märklig eftersmak. Det gjorde allt att det bara blev en halv. Intressant, kan det innebära att jag kan överleva på insekter på en öde ö??

Träd är vackert! I Botswana finns ett unikt träd, baobab trädet, som kan bli otroligt gammalt, upp till 2000 år. Det har ett signifikant utseende, speciellt när det fäller sina löv varje vinter. Då ser det ut som om rötterna pekar upp mot himlen.

Detta Baobab träd hittade vi faktiskt uppe vid Victoria Falls men det fanns liknande vid Chobe river också. Detta hade redan tappat sina löv så nu ser det verkligen ut som ett uppochner träd.

Skylten som bekräftar att det är ett baobabträd och att det är mellan 1000 - 1500 år gammalt! Otroligt, vad har inte detta träd sett och upplevt?

Vi gjorde en dagsutflykt till Victoria Falls. Denna upplevelse är värd ett alldeles eget kapitel, se nästa! Men innan vi lämnar Chobe River måste jag berätta vad vi såg på vår sista dag, vår sista gameride, vår sista timme!

Allt var väldigt lugnt, det hade regnat ordentligt under kvällen och börjat spricka upp under natten. Vi såg nästan inga djur först, enstaka små hjortdjur, impalas och en och annan fågel. Men så plötsligt kom den, en leopard glidande genom gräset. Samtidigt hörde vi en impalas stressläte och vi insåg att leoparden spanade på impalan. Samtidigt så har vi lärt oss att leoparden hinner sällan upp en snabb impala och mycket riktigt, innan jakten ens hade börjat var den över. Leoparden vände och gick i en annan riktning. Den gick mot oss, mot vår bil!

Här kommer den precis mot baksidan på bilen. Helt orädd, noterar oss inte, kommer så nära som att par meter!

Fantastiskt vacker, otroligt att detta skygga djur så ogenerat kommer så nära! Allt är över inom en minut!

Så roligt, så fick då Babs se sin leopard, ett av "The big five". Viket vackert exemplar, så smidig och grann!

Moremi Gamereserve i Okavango

Moremi Gamereserve är ett statligt naturreservat i Okavangodeltat. Här måste man hålla sig till vissa regler, man får tex bara köra bil på vägarna. Det ligger alldeles bredvid Khwai River Lodge, det tar kanske 30 minuter att köra dit. På vägen dit kör man förbi en liten by, Khwai Village. Här bor många som arbetar på Viltmarkslodgerna.

Tre småttingar sitter i skuggan framför en av dom små affärerna i Khwai Village

Här har vi kommit fram till Moremi Gamereserve, lite viktiga ordningsregler ser ni här.

En träbro tar oss in i parken

Här har vi skrivit in vårt besök i parken. Kranier av vilda djur är uppradade i utbildningssyfte kan man tro.

Men i dag ska vi koncentrera oss på att hitta kattdjur säger Sella. Babs drömmer om att se en leopard i levande livet. Detta lyckas vi inte med i dag men efter idogt letande träffar vi på ett lejonpar i sina bästa år. Sella konstaterar ganska så omgående, dom är på "date"! Det visar sig att han har rätt.

Ofta ser man lejon i flock, därför kändes detta lite ovanligt men Sella visste genast, dom är på "date"!

Lite lugnt strosande fram och tillbaka, på kattvis så lägger man sig ner då och då

Bakom en krök, vid en buske, så blir det kram och mys

Ännu mera kram och mys och kurrande men se, hon ville mer än han. Väldigt fint och kärleksfullt men till slut blev det i alla fall för mycket för den vackre lejonhannen och han spatserade iväg. En annan gång kanske! 

Vilda hundar ser vi nära Khwai Village. Sella blir lite orolig och tycker att dom är för nära byn. Det är inte bra säger han. Dom vilda hundarna är nämligen svårt utrotningshotade och om dom börjar para sig med familjehundar från byn så får dom lätt sjukdomar som dom tama hundarna har.

Fem vilda hundar med total uppmärksamhet mot allt det spännande i byn. Dom är duktiga jägare, jagar alltid i flock och är ett kraftfullt gäng.

Här har vi träffat på samma gäng igen. Denna gång sluter flera bilar upp och vill gärna se dessa unika djur. Man blir förstås orolig att djuren påverkas, blir rädda och skygga av motorljud, röster, trängsel etc.

Hundarna är helt oberörda av oss människor och bilar (precis som alla övriga djur vi träffat på). Dom ser oss inte, vi ignoreras å det allra grövsta, vilket ju är fantastiskt. Förklaringen vi får är att dom har lärt sig att känna igen bilen som en enhet, människorna syns inte, lukten från däck och drivmedel dominerar, människornas lukter och ljud märks inte utan bilen uppfattas som en helt ofarlig enhet. Så länge vi stannar kvar i bilen vill säga och håller oss hyfsat tysta. Det syns på bilden att dom är helt ointresserade av oss, eller hur?

Termitstackar ser vi överallt. Termiter ser vi inte. Dom håller sig i boet. Drottningen är kung och gör babysar. Det finns faktiskt en riktig "kung" i boet också och hans enda uppgift är att tillfredsställa drottningen och hålla henne på gott humör. Sen finns det också en otrolig mängd arbetare och soldater i varje samhälle.

Detta är en fin termitstack i vacker natur. Om stacken har hål, som inte är lagade är det ett tecken på "bad housekeeping" säger Sella. Då flyttar termiterna ut och andra djur flyttar in. Sen berättar han en eländig historia om sin morfar, som blev sjuk och i hans sällskap la sig ner för att vila vid en "bad housekeeping" stack. Och se, då kom en black mamba utkrypande och bet morfar i bröstet och 20 minuter senare var han död! Ack så sorgligt!

Naturen kan vara grym helt klart. Men nu måste vi säga hej då till fina Khwai River Lodge så hej då kära elefanter. Ni har varit ett kärt sällskap här.

Efter 4 dagar på detta mycket trevliga ställe, vinkar vi hej då till Sella och till all trevlig personal. Dags att borda ett Mack Air plan igen och styra kosan mot Chobe River.

Trångt till tusen men fina och nya plan, nu på väg till Kasane Internationell Airport och Chobe River.

Safari till Botswana, Okavangodeltat.

Den 5 april åker vi tillsammans med vännerna Babs och Sven-Åke iväg på safari till Botswana. Vi skall besöka Okavangodeltat, Chobe River och Victoria Falls. Resan börjar med flyg från Kapstaden upp till Maun, sedan blir det litet enmotorigt plan upp till Belmond Khwai River Lodge, där vi ska bo i tre nätter. En flygtripp över ett mycket platt savannlandskap, vi ser ingen bebyggelse och dom få vägar som syns, är spikraka. Botswana är ungefär lika stort som Frankrike, har ca 2.1 miljoner invånare och stora delar av landet täcks av just detta sandiga savannlandskap.

Mauns flygplats och vårt första möte med en leende och välkomnande Botswanainvånare, trevligt tyckte vi!

Nästan allt vatten finns uppe i norr men huvudstaden Gabarone ligger längst söderut, så förmodligen finns det lite vatten där också. Men vi har nu kommit till Khwai River Lodge i Okavangodeltat. Detta delta där vattnet kommer från Angola och sen breder ut sig, förgrenar sig i vattenvägar över ett stort område. Slutligen dör det ut och vattnet försvinner i mindre och mindre grenar i själva Okavangosanden. Vi är så vana vid att alla vattendrag mynnar ut i havet eller i en sjö men icke så här, det mynnar ut i sand!

Khwai River Lodge, jättefint, mycket trevligt och fem-stjärnigt! Helpension, gamerides morgon och kväll, fantastisk guide, Sella, som tog hand om oss varje dag. Tom tvätten ingick i priset.

Välkomna till Belmond Khwai River Lodge sjunger personalen samstämmigt till alla nykomlingar

Bakom de sjungande ser vi dessa tre elefanter, helt nära tar dom sig lite saftigt grönt gräs och ser ut att må gott i vattenbrynet.

45 minuter senare är vi på väg ut på vår första gamedrive! Denna nyfikna zebra tittar fram bakom en buske. Vi diskuterar, har någon lyckats att rida på en zebra? Nej är svaret, dom bara lägger sig ner om nån försöker. Varför, dessa kraftiga djur ser ju ut att fungera bra både som riddjur och lastdjur?! Dålig rygg är en teori, för övrigt vet ej.

En av många elefanter som vi möter och inte utan dramatik! Vid två tillfällen drog vi efter andan och fick lite skrämselhicka. En av gångerna var det precis så här, vi möttes lite plötsligt och elefanten gillade inte det han såg. Han vände sina stora öron mot oss, tog sats och påbörjade en rusning. Vi drog efter andan men Sella, vår guide rusade motorn högt och ljudligt och se, elefanten vände på en femöring och försvann. Helt klart har vi att göra med vilda djur!

Så mycket vatten överallt och i detta vatten så växer fantastiska näckrosor, så vackert.

Vårt glada gäng, Babs och Sven-Åke från Ängelholm och vi.

I mitten till vänster syns Sella, vår otroligt kunnige guide. I 32 år har han arbetat som safariguide. Gissa hur många fåglar jag kan, sa han och klappade på sin jättestora fågelbok. Svaret var, 750 och vi tror honom helt klart. Här har vi också med ett par från England, brexit-fans, helt klart. Tänk att det märks så tydligt, denna fråga ställer mycket på sin spets.

Underbara solnedgångar varje kväll.

Första kvällen överraskades Stefan och Sven-Åke av att man trodde att någon av dom fyllde år. Oklart vem, för det var väldigt svårt för Botswanagänget att skilja på Stefan och Sven-Åke. Skönsång och chokladtårta, modell större, säger man inte nej till, här gäller det att hålla god min!

Nyfikna giraffer gillar vi.

Oväntat besök på campen. Stefan rätt nöjd, det är ju lite spännande! Faktum är att djuren rör sig tvärs över campen, som inte är inhägnad. På kvällar och nätter får vi inte gå ensamma ute utan måste följas av personal. Man kan möta både elefant och flodhäst, på väg till och från Khwai river. Flodhästar har mycket ljud för sig, låter lite som en stor gris, dom grymtar!

Mera flodhästar, här kommer ett jättegäsp. Det finns inte så mycket mat i vattnet, här myser dom mest och badar. För att få mat måste dom upp och beta gräs och det gör dom varje natt. Farliga blir dom först om reträttvägen till tryggheten vattnet blir spärrat. Då är det fara för liv och lem. Dom tål heller inte så mycket solsken därav det flitiga badandet.

En flock zebror njuter av livet, dom ser ut att ha det gott. Alla djur vi ser ser ut att vara välfödda och friska. I Botswana är ingen jakt tillåten. Tjuvjakt hålls hårt efter och det verkar här inte vara ett större problem.