Avslut på Vårt tredje liv fortsätter- Åttonde året!

Detta år avslutar jag några veckor tidigare än vanligt. Att skriva ut en blogg till en bok tar nämligen lite tid och jag vill så gärna hem med denna bok till Dubai och Sydafrika i höst.

Planen för senhösten är som följer, den 15 oktober åker Stefan och jag till Dubai och hälsar på Peter och Miriam och deras två små tjejer, Valeria och Vienna. En vecka stannar vi och får uppleva deras nya värld, som dom verkar gilla alldeles förträffligt. Det ska bli så kul. Sen går färden vidare mot Sydafrika.

Alltså detta är sista inlägget i Vårt tredje liv fortsätter - Åttonde året. Nästa gång vi möts blir troligen i Vårt tredje liv fortsätter - Nionde året. Följ mig gärna om du vill!

Det känns som att det är ett strukturerat sätt att hålla ordning på att livet hela tiden går vidare. Inte minst måste man tänka på att ta vara på alla möjligheter, vara glad, vara snäll och visa respekt för allt levande. Vi har ju också lite att tänka på framöver, vår miljö!

Heja Greta Thunberg, efter 2 veckor på Atlanten i höststormar, så tyckte jag att du såg lite tagen ut. Men du är så klok och säger hela tiden så eftertänksamma saker. Skönt ändå att du har din pappa med dig som stöd. Lycka till, fortsätt tala om för världen att vi ska lyssna på forskningen och åtgärda problemen!

Sensommar på Hunö.

Sista dagarna i augusti, vi fejar och donar. I år får vi stänga Hunö själva. Peter med familj är i Dubai och Lisa och Ola med familj har livet fullt av resor och uppdrag. I år har vi dock ordning på vinschen och då går det lätt att få upp tunga flottar och ekor på land.

Vi har haft bra veckor här på Hunö. Vi har klyvt en hel del ved och sen staplat fint. Utedasset är numera vackert vitt och blått. Nygammalt skåp och dito lampa finns på plats. Det har blivit så fint. Just nu lägger Stefan sista handen vid en utedassets trappa.

Gammalt slitet och väl använt skåp ska bli som nytt. Insidan ska bli blå och den vita utsidan fräschas upp. Målarkalle i full fart. Man lyssnar på många bra sommarprogram när man målar.

Stefan gjorde en fin fond bakom toa och sen måste det bara bli en bra, snygg och rejäl trappa, som håller att gå på.

Här ser ni två nöjda toarenoverare

Tänk att man kan bli så fascinerad och glad för lite lyse på toaletten.  Men visst lyser det varmt och fint och riktigt hemtrevligt.

 Vi har haft många vackra dagar med härligt väder. I vattnet är det 18 grader och i luften har vi haft 25 grader och kanske lite till, ljumma vindar och riktigt härligt. Vi har badat och verkligen njutit av detta. Är det varmt i luften är det inte svårt att doppa mer än tårna. Men som vanligt måste man räkna 1, 2, 3, på det 4e ska det ske, på det 5e gäller det, på det 6e smäller det!! På 6 är man definitivt i!

Så fina dagar, vattnet ligger som en spegel och båtägarna tar sig en tur igen på sjön.

Vi har haft jakt på ön en av de senaste helgerna i augusti. Jakt på grävling och även räv och vildsvin aviserades. Resultatet blev 8 grävlingar, vilket var många men så har grävlingarna också blivit mer och mer orädda. En hade flyttat under Marcellus stuga och en bodde under Olles sjöbod. Inte så bra, dom stökar till och förorenar och det luktar illa. Så tyvärr, bäst som sker även om det är tråkigt när djur dör.
Men vilda djur ska inte vara nära människors hus. För ganska många år sedan hade vi en mårdfamilj, som hade flyttat in på vinden i vårt Hunö-hus. Dom var bedårande söta men det var inte roligt. Dom hade förstås toalett där uppe också. Anticimex fick komma och göra storstäd.

Vi har inte haft tur med våra båtmotorer. Här åker vi, med Heslevikeudden i bakgrunden, till Lindnäs  båtvarv med en st båtmot och en liten elmotor, som inte fungerar. På Lindnäs träffade vi båtmekanikern Rickard, som snabbt fattade att brytpinnen hade gått av i elmotorn. Han satte raskt dit en ny liten pinne, underbart med kompetenta människor! Men den stora fick stanna på översyn, får se hur det går.

I övermorgon delar vi på oss, Stefan är kvar på Hunö och jag åker upp till Stockholm och barnbarnen för att vara lite stand-in förälder. Lisa ska ut och resa och Ola är med Viggo på klassresa på Gotland i 5 dagar. Den som barn och föräldrar har sparat till och jobbat för sen årskurs 1. Hoppas ni får det helt enkelt underbart. Kul för Viggo att pappa Ola är med!

FOFIH-träff i Sjunnen

Färden går till byn Sjunnen utanför Vetlanda. Här bor vännerna Anna och Lennart, som är årets FOFIH (För Oss Finns Inga Hinder)- värdar. Det värsta är att det finns ju lite hinder. Det är inte helt lika lätt som en plätt längre.

Istället för att vara 8 detta år är vi nämligen 6 Fofihare. Vår vän Inger, alias Tjotti, är sjuk och kan inte komma. Flera åkommor har gjort att resa blir omöjligt. Vi är glada att hon har Åke som tar hand om henne, så bra det bara går. Just nu väntar behandling antingen i Uppsala eller Göteborg. Men nästa år, vi håller tummarna för gott tillfrisknande! 

Kära Inger och Åke, kramar och mycket kärlek från oss!

Väl framme hos Anna och Lennart checkar vi in på lilla söta strandstugan nere vid Emån. En sån idyll precis vid vattnet, bara att hoppa i. Så mysigt att träffas igen! Anna bjuder på älggryta, älgen förstås fälld av Lennart. Till kaffet får vi en helt underbar passionsfruktbiskvi, en Stefanfavorit!
Anna är en riktig matmamma. I huset finns 6, ja, jag menar sex frysar! En för kött, en för bär, en för fisk osv. Helt otroligt! Allt är hemlagat, bröd, kakor, all mat och allt är jättegott.

Killarna tar ekan och ror ut på Emån för att vittja kräftburar. Damerna bestämmer sig för att en visit till Hembygdsgården, som har Hembygdens Dag, verkar lite småtrevligt. Det regnar lite lätt, vilket gör att många Sjunnenbor stannar hemma i stugvärmen. Men pensionärerna kommer, lite dåligt väder hindrar inte. Bara två små barn kommer och ingen går barnens frågesport, så synd. Men vi går vuxenfrågesporten och kanske har vi drygt 50% rätt, kunde varit bättre. Och sen tar vi rejält med lotter, men ville vi vinna skulle vi tagit fler. Inga blommor och inga matkorgar vann vi!

Häftiga Lotta mitt i hembygden, lite kul var det allt!

En jättetrevlig kväll har vi och hissa vad som är huvudrätten? Jo, självklart kräftor, kokade enligt Anna och Lennarts specialrecept med massor av dill. Det går förstås åt lite nubbe och nubbevisor att skölja ner dessa vackert mörkröda kräftor, vilken fest, vilket kalas!

Små men naggande goda, 9 cm måste dom vara.

Innan sovdags spelades det kort, först en omgång fader Unos Stop-turnering och sen blev det Canasta. Jag tror det var Anders som vann båda!

Nytt för detta år var att vi provade måndag-tisdag istället för en helg. Fungerade så bra, ingen trafik söndag morgon, trevligt program på radion och så hade vi en fin lördag hemma. På måndag kunde vi också besöka VPP i Vetlanda, ett företag som specialiserar sig på glasdörrar och fönster för inglasade altaner. Så där gjorde vi ett besök och träffade Lars, en av Annas fd kunder till hennes företagshälsovård. Kul, får se hur det går. Stefan (och kanske jag också) drömmer om inglasad altan på Hunö ut mot vattnet på nordostsidan.

Tusen tack kära Anna och Lennart för en jättemysiga dagar. Tack för er fantastiska gästfrihet och för all god mat och dryck! Nästa år ses vi hos Lotta och Anders i Skärhamn! Då ska vi bada bastu!

Reunion och Kurts kalas i Båstad.

Ibland blir det så att man inte tar så mycket kort. Så blev det på vår trevliga Reunion för Sydafrikavänner på Värmdö Golfklubb 12-13 augusti. Så välordnat, vilken trevlig klubb och fin bana med det mest fantastiska Halfway House. Där kunde man få en riktigt fin laxsmörgås. Den vanliga hederliga korv med bröd också men detta var ju extra, extra. Och inga foton tagna!!

Hur gick det då med golfen? Inte så bra för somliga tex mig men Stefan lyckades bli tvåa bland herrarna och vann lagpris också, fantastiskt bra, Stefan! Så kul! Vi bodde första natten hos Lisa och Ola och alla barnen och återlämnade också en liten Issa. Alla var tveksamma, kan denna lilla späda kisse vara med kattungar? Men det tror vi absolut, magen är allt lite rund, även om det bara är lite!

Alla mådde bra och var glada åt att se sin söta kisse. Äldsta dotter Vera och hennes Magnus var på besök från Malmö. Hon skulle fylla år lite längre fram och presentades till sin stora glädje med en elcykel. Och dom har blivit med ny lägenhet på Västra Stranden i Malmö och dessutom köpt liten mysig trasselsudd till hund. Att bilda ny liten familj är stort! Grattis till allt, Vera och Magnus!

Åter till golfen, natt nr två, bodde vi på fina Fågelbrohus. Där åt vi också en rasande god middag. Tack Gun-Britt, Lena och Car-Gustav och Lisa och Jan för allt arbete ni lagt ner på dessa dagar! Det var underbart trevligt och bra!

Sen åkte Stefan och jag hem till Göteborg och besökte Kvarnbergsgatan, där allt var i sin ordning. Nästa dag, torsdag den 15 augusti,  åker vi vidare till Båstad och Kurts 75-årskalas i Norrvikens Trädgårdar. Vilket trevligt kalas på ett så fint ställe.

Ser ni alla gäster som myllrar framför nybyggt och vackert växthus. Här inne åt vi en härligt god lunch med goda viner därtill. 

Här sitter Kurt med sin Ulla vid familjebordet, med nära och kära. Döttrarna  Cia och Lotta?  (inte säker på detta namn) höll i trådarna på kalaset, spexade och sjöng och gjorde det mycket bra.

Kurt, 75 år, vilket kalas du har! Så många, gamla och nya vänner, som har kommit resande för att fira dig.  Fina tal och mycket sång och musik hyllades du med. Vi förstår att studietiden var en livad historia, ni hade kul!

Många av vännerna från Sydafrika kom och sitter nära här i bild. Idel bekanta ansikten. Även en nöjd broder Ulf kom med ny vän, Pia, som det förstås var jätteroligt att träffa. 

Norrvikens Trädgårdar, välkänt och väl besökt. Temat för i år är barockens tid. Här fotar Babs sin Sven-Åke lekande bakom vackra klänningar i metall, tyll och pärlor. Ute i trädgården, bland allt det gröna, det finaste galleriet av alla.

Konstnären heter Lisa Abelsson och har inspirerats av adelsdamernas mode under barocken.  Dom tog ut svängarna med överdåd och var enligt henne inga blyga violer. Skönheterna är faktiskt till salu!

På barockens tid, på 1600-talet, bestämdes det på regeringsnivå hur varje samhällsklass, adel, präster, borgare, bönder, skulle vara klädd. Ingen fick klä sig finare än sin samhällsgrupp. Och vi kan tycka att EU lägger sig i!! Inte då! Men handeln blomstrar, de exotiska pärlorna hittar för första gången vägen till Europa och blir högsta mode i de fina klasserna.

Bara 3-4 år och klädd från topp till tå i brokad, sammet och spetsar och  också överlastad med pärlor och guldkedjor. Alla förstår att flickan är adlig och respekt är det som gäller!

Ett strålande kalas! Vi får tillsammans med Lena och Carl-Gustav från Värmdö sova över hos Babs och Sven-Åke. Tusen tack, kära ni för detta! Och för vickning på kvällen och god frukost nästa dag. Vi hade det så bra, Tack!

Nästa dag spelar vi, ett 20-tal festdeltagare, golf på Ängelholms golfklubb. Sven-Åke tar hand om oss alla å Kurt och Ullas vägnar och det gjorde han bra.  Vi spelar och se i dag går det bra både för mig och Stefan. Jag vinner damklassen och Stefan herrarnas klass, vi blir så nöjda. Tredje gången gillt, tredje rundan denna veckan, så kul att det gick lite bra!

Våra priser, två härliga flaskor vin. Vi tackar Ulla och Kurt för  dessa fina priser och än en gång, tack för ett strålande kalas!

Vi stannar ett par dagar i Göteborg och jag hinner göra ett kärt besök hos min mamma Alice, som allt blir lite tröttare för varje gång vi träffas nu. 98 är en avsevärd ålder och både kropp och knopp blir trötta. Men vi tog en liten promenad med rullstolen och satt en stund i entrén och funderade över livet.
Det mamma orkar bry sig om nu är att alla barnen kommer och hälsar på, det är kärt och viktigt. Den värld som mamma numera bestämmer över helt själv är egentligen bara hennes skrivbord där hon sitter en stor del av dagen. Här finns många familjefoton på väggen och på bokhyllan bredvid, hennes almanacka, geléhallon i en skål, alla tidningar, lite aktuella papper och så blommor förstås. Mamma tycker mycket om blommor, det är verkligen en vardagsglädje. I kylskåpet står numera alltid en flaska knallgul bananlikör, sött och gott. Det piggar upp lite.
Kära mamma, njut av det du kan! Bättre kan man inte göra. Sen ses vi snart igen, kram!

Hunöbesök, vännerna Lisa och Thomas med barnbarn x 3 kommer!

En tisdag i början på augusti får vi fint besök. Lisa och Thomas kommer med sina barnbarn, August, Ingrid och Astrid.  På torsdag åker dom sen vidare för ett hett efterlängtat besök på Astrid Lindgrens Värld. Speciellt Astrid har verkligen längtat efter att få träffa Pippi!

Så trevligt och så mysigt vi hade det. Ingrid och jag rodde vår lilla eka och Ingrid visade sig vara en hejare på att ro. Vi badade. August, Thomas och Stefan rodde ut och lade nät. Vi spelade kort, vi spelade stopp och gjorde en stopp-turnering a lá fader Uno, min pappa, kul!

Astrid längtade lite efter mamma men det gick över förvånansvärt fort och lätt. Nästa morgon hade vi en heldag, vad ska vi göra? Ja, först och främst måste vi ju ta upp nätet. Ut i arla morgonstund men minsann hade inte en säl gjort två jättestora hål i vårt nya nät och dessutom ätit upp all fisk utom en liten flundra.

Upp tidigt, måste alla fiskare göra. Här åter efter inte alltför lyckat fiskafänge.

Men en liten flundra blev det. Den rensades och blev en del av vår middag, litet men gott. Kan berätta att Johan, vår viktige sophämtare på ön, tillika fiskare, kom med fisk på eftermiddagen. Så det blev ytterligare tillskott av flundror. Alltså blev det smörstekt flundra till middag, vilken njutning! Dom söta barnen smakade men sen blev det fiskpinnar för dom, jättegott det också!

Vi hade planerat för upptäcksfärd på ön, framför allt ville Stefan visa "Trollberget", en häftig ås fylld med raviner och massiva fyrkantiga klippblock. Det ser ut precis som om människor eller kanske troll bott där en gång i tiden.

Efter frukosten packades picknick och ut i skogen gick vi. Vi trodde det kunde kanske bli lite problem med trötta ben, främst för Astrid, som bara är 4 år. Men inte, Astrid pinnade på, hoppade och skuttade med Ingrid och August, inga problem.

Stefan tar befälet, vi hakar på

Vi närmar oss Trollskogen. Här finns mycket intressanta saker, skelett, kranier i mängd, säkert inte så gamla. Stora och små djur i naturen äter i tur och ordning på allt ätbart med absolut renrakat resultat. August är mycket fascinerad och vill egentligen ta med sig allt hem. Det bidde en stor fjäder och ett rejält ben.

Trolska Trollskogen, här finns mycket att klättra på.

Mormor Lisa och morfar Thomas på vift med sina barnbarn

Nu har vi kommit till en av vikingagravarna. Vi pratar vikingar, vårdkasar och sjörövarkäringen Röda Malin, som dränktes i Gåsfjärden för att hon var så eländigt besvärlig mot alla sjöfarare.

Picknick vid vikingagrav, mys säger alla

Ingrid var en modig tös. Här klättrar hon högst upp i utkikstornet där hon kunde se ända bort till Blå Jungfrun  och Öland.

Drickapaus och gruppbild på Hunö Gård. Vilken mysig dag!

Nästa dag blir det tidig avfärd mot Vimmerby och Pippiland. Hej då säger vi och välkomna tillbaka!

Full Pippi-utstyrsel, Astrid ser verkligen fram mot en heldag i bästa Pippiland!

Sommaren är kort!

Sommaren är verkliga kort! Plötsligt är det augusti, kvällarna börjar bli mörka och solen går i dag ner kl 20.52 här på Hunö i Misterhults skärgård. Stefan och jag har varit mycket här i sommar, mest hela tiden tycker jag nog.
Vad gör vi då? Vi har det mycket bra, yogar, gympar eller går i skogen varje morgon och njuter av en fridfull skärgård. Vi lyssnar på radio, mest på programmet Sommar, som i år fyller 60 år och det är så intressant. Så många fantastiska människor, som alla har en egen historia att berätta.
Kanske den allra mest engagerande och varmt mänskliga berättelsen kom från Stina Wolter. Stina berättade om sitt "möte" med 8-åriga Maja, som var sjuk i cancer och de sex månader de fick tillsammans.
Men Stina och Maja träffades aldrig utan de kommunicerade över sociala medeier och över telefon. Stina blev Majas jämlika support, hennes stöd, hennes alltid närvarande vän och medmänniska, som kunde ställa upp på Majas alla behov i hennes slutskede av livet. Maja och Stina gifte sig tom. Allt kan man göra bara man vill och har tillräcklig fantasi, förståelse, kärlek och en otrolig uthållighet. Maja ville inte träffas. Hon sa att då skulle dom inte förbli jämlika, då skulle hon bli det sjuka barn, som hon trots allt var.
Majas och Stinas upplevelse skedde för 12 år sedan. Det tar tid att bearbeta en svår och känsloladdad upplevelse, i detta fallet tog det 12 år. Så fint du gjorde detta, Stina Wolter! Jag tror hela svenska folket bugar djupt och fylls av respekt för så mycket kärlek som du kunde förmedla, så fint gjort! Majas familj var också så tacksamma, dom fanns där hela tiden.

Andra som också var fantastiska, var och en på sitt sätt, var Anne Ramberg, generalsekreterare för Advokatförbundet, Carina Bergfeldt, SVT korrespondent i Washington, Carin Rodebjer, designer och förstås Anna Rosling.  Ni berättade egna historier, som innebär att livet kan ha varit tufft att leva. Ni bidrar och ni breddar och det gör oss rikare.

Sommaren i svensk TV gillar jag också. Allsång på Skansen med fantastiska Sanna Nielsen, i fina klänningar, som kan alla texter och med en otrolig sångröst, är en klar favorit. Gamla snälla deckare är inte så dumt heller. Naturprogram med Attenborough, där vi får tampas med klimatkatastrofen, som vi inte kan undfly.

Miljökämpen Greta Thunberg har bidragit till att öka vårt klimatmedvetande. Nu tänker Greta ta ledigt ett år trots att inte mycket har hänt. Politiker och beslutsfattare på högre nivå har inte gjort sitt men Greta säger att det betyder inte att de inte lyssnar. Hoppet finns där.
Greta kommer att vara med på två stora FN-möten i höst, det första på FN i New York 23/9, det andra  i Chile i december då FNs årliga klimatförhandlingar hålls. Hon har löst sin klimatresa dit, hon seglar över Atlanten. Så klart har människor åsikter om detta, men bra jobbat, hoppas det går bra, Greta!

Vad händer mera i vår värld? Otroliga Sarah Sjöström tog hela fem medaljer i Sim VM i Sydkorea, man kan bara gratulera! Världen är i övrigt minst sagt lite orolig. Boris Johnson är ny premiärminister i England, en mini-Trump och Brexitsupporter. Vi får se hur det går. Kina och USA utkämpar handels och tullkrig. NordKorea skjuter av lite missiler då och då och irriterar USA.
I Hormuz-sundet helt nära Dubai, beslagtas svensk oljetankers under brittisk flagg av Iran. Detta som hämnd för ett beslag av Iranägd tanker i Gibraltarsundet. Den sägs frakta olja till Palestina vilket inte är "sanktionerat". Det känns inte helt bra med Miriam och Peter med sina två små flickor helt nära en osäker och spänd situation som denna. Men vi vet och förstår ju att där nere märks inget av storpolitiken men det kan ju bränna till!

Det har varit väldigt mycket skjutglädje överallt i världen, i Syrien och i Afghanistan och i kända krigshärdar men också i USA och i Sverige. Ensamma människor öppnar eld med mot människogrupper de inte står ut med. Jag tror Trumps retorik och respektlösa uttalanden om människor han uppenbarligen föraktar, spelar stor roll. Språket är viktigt, viktigare än många tror! Hemma i Sverige tycks det vara otroligt svårt att få våra kriminella ligor att sluta skjuta varandra sönder och samman. Massor av resurser har satts in, måtte det snart få effekt.

Nere i Sydafrika sliter president Ramaphosa med landets problem, ekonomi, korruption, få rätt person på rätt plats, utbildning och en massa mera. Men det finns ett glädjeämne, det har verkligen regnat i Sydafrika. Dammarna är fyllda till 77 %, vilket är mycket bra. Så länge Ramaphosa finns på plats finns det mycket hopp!

I förrgår lyssnade vi på Ingrid le Roux sommarprogram. Ingrid är läkare, gift med en sydafrikan och har levt och verkat i Sydafrika i många år. Hon insåg tidigt att barnen i fattiga områden var gravt undernärda och startade hälsovårdskliniker. Där utbildade hon kvinnor, mentormammor, i nutrition, barnavård, undernäring, barnsjukdomar som sedan i sin tur gick ut och utbildade andra kvinnor. Hennes verksamhet har vuxit och i dag finns sex Philanikliniker. Behovet är fortfarande enormt trots att apartheid varit borta i mer än 20 år. Men hon, precis som vi, uttrycker stor förhoppning och tilltro till Cyril Ramaphosa och hans kompetens som ledare och president. Vi håller tummarna!

För övrigt är sommaren och Sverge så vackert. Sommarlov och semestrar går mot sitt slut. På söndag är även kissens sommarlov på Hunö över. Då åker vi mot Stockholm med Issa i bagaget, och säkert står familjen på parad och tar emot en efterlängtad kisse.

Finaste Issa, så härligt att ha en så fin sommarkatt hos oss. Ett underbart varmt och gosigt litet sällskap har du varit.  Här  har Ingrid, barnbarn till Lisa och Thomas, (se nästa avsnitt) tagit detta sköna kort på Issa i rönnbärsträdet. Vi kommer att sakna dig massor!

Mamma Alice kallar!

Min mamma Alice, snart 99 år gammal, ringde till Hunö två dagar i sträck, visserligen med mina systrars hjälp men ändå! Hon tycker jag ska komma och hälsa på och det klart jag ska. Det var evigheter sen, främst pga min bältros som tog 4 veckor för alla utslag att försvinna. Då fick jag inte komma men nu var det dags.

Jag lämnar en rätt så nöjd Stefan på Hunö, åker de 35 milen mot västkusten och flyttar in hos min syster Monica och svåger Hans-Olof efter att ha gjort ett första besök hos min mamma. Allt var ganska så bra men det är inte lätt med barn, som inte alltid gör som mödrar vill. Det hör nämligen till att min mamma luftar sitt missnöje med att jag bor i Sydafrika halva delen av året. Hon tycket minsann att jag kunde stannat hemikring!
Så då pratar vi lite om att att att våra barn, Peter o Lisa, har det ju bra, barnbarnen har det bra, och alla klarar sig utan oss den tiden vi är borta. Och så jobbar vi ju inte och kan hjälpa till nere i Sydafrika med tex vårt Imibalaprojekt osv och det kan vi ju inte bara överge. Vi pratar också lite om att mamma har 4 barn som bor väldigt nära henne och nu när jag kommer hem så stannar jag tre nätter och kommer att besöka henne varje dag i 4 dagar. Det gör jag verkligen inte varje gång men nu blir det så. På fredag, efter visit fyra dagar i sträck, sa faktiskt kära mamma, "nu får du åka, du har en lång resa framför dig". Hon var trött på mig, jättebra!!

På onsdagen ordnar vi ett litet sommarkalas. Monica har bakat kaka, vispat grädde och gjort maränger, underbara människa, och Hans-Olof hade plockat blåbär. Jättegoda, fräscha blåbär. Lena och Ove kommer också. Vi bänkar oss ute på en av Almängs skuggiga och sköna uteplatser och sen njuter vi i fulla drag. Så gott och så trevligt vi har det. Mamma är mycket nöjd.

Uppvisning av kaka, blir absolut godkänd

Kaffekalas under skuggan av ett parasoll och i skydd av grönskande buskar, livet är gott!

Vi lämnar en nöjd mamma läsande favoriten Markbladet. Här står det mesta av vikt när man bor i Fotskäl i Marks kommun.

Sen åker vi systrar upp till vår badsjö, Navsjön och badar. Detta underbara ställe, så rent och fint vatten. Här finns det faktiskt blodiglar, var dom nu kommer ifrån. Lite läskigt men jag har bara sett en en gång så det är ju inte precis en epidemi, alltså inget att gny om.

Monica och jag på kvällspromenad i deras vackra mossbeklädda skog, mycket backe upp och backe ner.

Nästa dag är mamma lite dålig i magen, kanske pga av värmen. Det är över 30 grader i skuggan. så vi bestämmer att jag kommer lite senare på dan. Istället åker Monica och jag in till Göteborg för att kolla posten på Kvarnbergsgatan och för att se till att vårt fina vita Blocketinköpta Rörstrandsporslin med läckra guldkanter, kommer på plats. Allt går jättebra.
Vi hinner med en liten promis i sommarhet storstad och inser att vi måste komma nära ett vatten! Alltså köper vi varsin underbart god räksallad på Fiskebröderna i Femman och sätter oss sedan på Göteborgsoperans trappa och njuter av hamn, vindar och folkliv.

På hemvägen måste vi bara bada och vi stannar till vid en av våra barndoms bad i Åsa. Helt oigenkännligt, säkert samma lilla vik med sitt underbara vatten men så mycket människor!

Full badstrand, full parkering och full campingplats, vi kände inte igen lilla fridfulla Åsa

Men vilket vatten, helt superklart och 24-25 grader varmt. Vi njöt i fulla drag, två bad blev det på en liten halvtimme! Då är det fantastiskt!

Sen kör jag Monica hem och åker på mitt mamma Alice besök. Hon är fortfarande inte riktigt bra och ligger och vilar när jag kommer. Värme är tufft för gamla människor men vi har det bra, pratar lite om gamla tider och myser.

Jag lovar mamma att jag ska åka till kyrkogården och ta en bild på Pappas och Bertils grav, den vackra grå med guld, längst till vänster. Åh, så fina blommor i krukan, säger mamma. Monica och Tommy hjälps åt att sköta den.

Jag tar en bild på Surteby kyrka också och dom fina kossorna, som betar framför, en idyll. Både mamma och jag gillar kossor om än på lite avstånd.

En sak till gjorde vi, systrarna tillsammans. Vi åkte till pappas föräldrahem, Haggården i Hajom. Gården som vår kusin Lars och hans fru Gunnel köpte, när vår fantastiska, kakbakande faster Mary dog för några år sedan, och nu renoverar.

Haggården, slitet men med så nyrenoverat och fint tak. Man kan se att detta kommer att bli fint en gång i tiden

Lena med Gunnel, som berättar och säger att detta är det bästa vi gjort. Vi gör allt tillsammans och det går så bra men det tar tid! Vi har börjat med utsidan. En kortsida är klar, nu gör vi långsidan mot trädgården och ska snart börja spika panel. 

Lars och Gunilla på verandan, så här satt fastrarna och farmor alltid förr när vi kom och hälsade på

Nästa dag är dag nr 4 och det är dags att åka hem. Vi har bestämt att jag ska komma kl 11 och strax efter elva är jag där. Minsann, mamma Alice hade piggat på sig, mådde ganska så bra. och sitter uppe i sin stol precis som vanligt. Raskt bestämmer vi oss för att det är jättefint väder, vi går ut, vi tar en fika ute. Vi tar med oss var sin tidning. Jag hade med mig en veckotidning från Monica. I den läser mamma en följetong och den ville hon läsa direkt. Så det gjorde hon och jag roade mig med Borås tidning.

Nykammad och med elvakaffet och tidningen framför sig.

Dags att återvända till Hunö och ostkusten efter fyra dagar här. Allt gott, så skönt att mamma Alice mår bra och har det bra på sitt Almäng.