Åter på Hunö

Vi är åter på Hunö tillsammans med kissen Issa. Snart kommer det att visa sig att liten Issa faktiskt är gravid. Dom första dagarna hos oss åt hon väldigt lite men sen har hon haft mycket god aptit. Hon är mycket keligare, mycket lugnare, sover massor och håller sig ofta nära oss. Dessutom växer magen. Issa brukar ju vara så liten och tunn men se, hon har allt blivit lite rundare, om än bara lite. Lisa och vi alla är så nöjda. Den 16 september är beräknad nedkomst, så spännande säger vi!

Sötaste kissen behöver mycket kel och klapp. Hon är en njutare av rang

Livet på Hunö går sin gilla gång. Det är ganska så lugnt. Just nu har vi inga gäster inplanerade utan Stefan, kissen och jag njuter av friden. Jag målar om på utedasset. Stefan ska göra lite träarbete bakom toastolen. Vi återkommer med rapport om detta.
Vi går i skogen och konstaterar att hjortarnas antal verkar ha minskat. Vi stöter på en räv och några grävlingar, varav en definitivt bor under gamle fiskaren Marcellus stuga i Kuggedal, inte så bra. Det är mycket bök i skogen och häromdan vet vi helt säkert varför.
På tidig morgonpromenad stötte vi ihop med en stor vildsvinsfamilj, 7-8 kultingar och 3-4 vuxna grisar, varav en riktigt stor, en galt. När vi berättade detta för Tor-Björn, som äger Hunö tillsammans med sin syster Åsa, så var han väl medveten om vildsvinen. Dom simmar obehindrat mellan fastlandet och öarna. I vintras höll han på att köra på en stor galt med båten.

Lite födelsedagar har vi också. Lars uppe vid gården, fyller 75 år och firar med rejält kalas. Vi är 25 personer som festar till det med god mat och fantastisk sommartårta den 22 juli.

Festföremålet Lars, 75 år, med sin syster Vivian, systerdotter Annika och så Stefan. En underbar sommardag, solen strålar, det är varmt och gott.

Håkan, svåger och värdinnan Ann-Christin har koll på läget.

Dukat för oss alla på nybyggd altan. Vi njuter av Håkans fyndiga tal.

Världens godaste sommarmarängtårta, farmors recept från Ann-Christin!

Det finns ett gäng på sju unga vackra, kraftiga hjortar, som har sitt häng runt Hunö gård.

Lisa med familj är uppe i Åre på aktivitetsvecka. Dom är över i Norge för att fara i sele mellan bergstopparna, sen forsränning och "downhill biking" i Åre och vandring bland massor av vackra blommor.

Uppe i Åre, utsikten från lägenheten. Det är 12 grader när dom kommer upp mitt i juli.

Inget pussel i år. Lego ska det vara, svårt och smått, ny stil.

Favoritsysselsättning för Viola och också för Lisa

Frukost, snart ut och leva aktiv semester, härligt tycker Ola definitivt!

Peter med familj är åter i Dubai, i värmen, så där 37-38 grader varje dag. Maginfluensa har grasserat. Maid Nilani är guld värd. Vi har bokat biljetter, i oktober hälsar vi på och i april 2020, helt enkelt underbart!

Kissen, Millesgården och träff med Kicki

Söndag morgon, nästan ett och ett halvt dygn tillsammans i ett litet utrymme. Hur har det nu gått för kissen och hennes kavaljer! Vi tror bra! Dom verkar "färdiga", dom är lugna, kurrandet har upphört och dom vill gärna komma ut. Lisa ringer kattmatte som kommer och hämtar

Issa med pojkvän bjuds på kyckling efter väl förrättat värv. Tydligen har han aldrig misslyckats med sin uppgift. Alla  katthonor, som han har parats ihop med har blivit med kattungar. Nu håller vi tummarna, för det här var jobbigt, sa Lisa och börjar städa upp efter det unga paret. Det här vill vi inte gå igenom en gång till!

Klockan 10 ska jag träffa vännen Kicki på Millesgården. Vi ska se utställningen med Lena Andersson, hon som gör så mysiga barnböcker med fina akvareller i. Men mest ska vi fika och prata!
Vi träffas så där en gång om året och pratas vid nån gång dessemellan. Alltid trevligt!

En glad selfie på Kicki och mig, förmodligen inte helt godkänd av söta Kicki. Hon är om möjligt ännu mera kritisk än vad jag kan vara. Alla fula bilder tar vi bort! Men den här var fin, glada människor blir nästan alltid helt OK på bild!

Denna bild på Kicki och hennes grabbar, Carl-Magnus, Joakim och Rickard, var  dock med beröm godkänd. Jättefin bild på alla fyra. Märk väl, killarna är ju vuxna, inga små lintottar längre!

Vi hinner mest ventilera familjen och jobbet dvs fd jobbet. Kicki är nu pensionär vid 68 års ålder. Hon har varit uthållig, avslutade nu en mellanstadieklass, en femma, med fina ungar. Bra jobbat, dom ungarna har en bra grund att stå på.

Vi tittar på Lena Anderssons utställning. Hennes bilder och berättelser om Linnea, Maja, Kotten och Mollan har fängslat många barn med sina ljusa, glada bilder. Men precis som med Astrid Lindgrens böcker så får både vemod, oro och rädsla vara med, som en del av livet.
Lena har en dotter, Nicolina, som var blomtokig och har fått vara förebild för Linnea. Kanske har ni stött på Linnea i målarens trädgård, som handlar om Linneas besök i konstnären Claude Monets trädgård utanför Paris. Den har getts ut på 30 olika språk och i 28 länder.

Det tog flera år att skriva boken om Linnea i Monets trädgård. Lena var väldigt osäker på om hennes förlag ville ge ut en barnbok om Monet och hans trädgård. Men det ville dom och det blev en succé. Än i dag kommer barn till trädgården med boken i handen och gör en upptäcktsresa i Linneas fotspår. 

I Linneas årsbok följer Linnea naturen under ett helt år. Linnea bor i stan men  upptäcker att det finns massor med natur där också.

Konstnärens alter ego är Maja, en liten tös med glasögon, växtintresserad och mycket vetgirig. Maja har ett eget växthus och med Maja får man lära sig att så och driva upp växter från frö till blomma.

Söta Maja, spretigt blont hår och runda glasögon

Det är mycket idyll och vackra teckningar men Lenas egen barndom var inte utan problem. Hon fick tuberkulos och bodde på sanatorium i flera år. Säkert var det inte alltid så roligt. Även hennes bröder var sjuka.
Lena växte upp i Stockholm på 40-talet, jobbade 16 år på Damernas värld, mycket mode och mycket färger. En härlig tid men sen tog konstnärsskapet över. Nu har hon blivit 80 år men är fortfarande i full sving och målar. En jättefin utställning, väl värd att se.

Konfirmation i Hedvig Eleonora kyrka

Solen gassar, vi har lyckligen anlänt till kyrkan. Det är kö och vi får vänta en bra stund på att bli insläppta. Sen blir det rusning, alla vill sitta längst fram förstås. Vi lyckas inte men det blir bra ändå.
Vi är på plats och sen blir det en stunds väntan.

Här sitter Astrid, Anna (Vildas gudmor), Lisa och Viggo och väntar. Det går åt lite prat.

Christian med sina tjejer (August är på läger) och Viggo

En nöjd farmor Margareta är med

Viola och Ingrid är bra kompisar. Här äter dom faktiskt på en oblat. Även småttingar fick oblaten, vet inte hur det gick med det alkoholfria vinet.

Alla konfirmanderna samlas längst fram. En ung präst hälsar alla välkomna och talar runt konfirmationen. Man går sedan laget runt flera gånger. Kanske att jag kommer ihåg lite fel här men jag tror att först fick alla 50 berätta vad som var det viktigaste med lägret, vilket mynnade i många fina ord, Vilda sa oförglömligt. Många andra sa kamratskap, lärorikt, vänskap, kärlek och mycket mer.
Vad lärde man sig? Många sa tennis, golf, ta förarbevis men andra, som Vilda, sa mera känslorelaterade saker som "uppskatta varje minut".  Man fick också prata om Gud och religionen, vad den kan ge. Man kan tex ta till religionen och be till Gud om man har det svårt. Gud skapar trygghet.

Vilda med vän tackar alla ledarna och säger några personliga ord till var och en.

Hela stora konfirmandgruppen framme i koret

Vilda och en annan av tjejerna har på eget bevåg skrivit ett tal om alla ledarna och håller det kärleksfullt och fint. Vi sjunger psalmer och det blir nattvardsgång med en möjlighet för alla att gå fram. Man har helt avdramatiserat nattvardsgången och den delas ut på minst 4 olika ställen. Även små barn kan få ta nattvarden, inga problem. Min egen konfirmationspräst vrider sig säkert i sin grav över alla nya förenklade rutiner. Men jag tycker det är härligt, kan man göra livet och religionen lite enkel, snäll och glad, så kanske flera kommer till kyrkan.

Jättefin konfirmation men det är inte många psalmer man känner igen, bara "I denna ljuva sommartid". Troligen är inte så många av konfirmanderna och deras familjer, varken äldre eller yngre generationen, speciellt religiösa men för många och helt klart för Vilda, så har detta varit en fantastisk upplevelse.
Framför allt var det ledarna som gjorde det enligt Vilda. En tuff präst med ringar här och där och rakat hår, ledare som bara är fem år äldre än konfirmanderna, tuffa, orädda, lätta att beundra och, det får man tro, med ett gott hjärta. Vilda har anmält sig som ledare för dom mindre barnens läger till nästa år och det är ju fantastiskt bra. Bra gjort, Vilda, tycker vi, där kommer du att kunna bidra fint med din känsla för vad som är rätt och fel och din förmåga att säga ifrån!

Vilda till höger, fototid!

Vilda med kompis Lovisa

Vilda med kompis Hedda

Lillasyster bara måste få en kram också

Sen blir det bus med Ingrid

Vi väntar på Vilda. Att kramas med alla x flera tar tid.

Vilda med sin gudmor Anna och liten Astrid.

Sen är det dags för fotografering, för kramkalas, alla måste kramas och sägas hej då till, säkert flera gånger men efter det så åker vi hemåt med en nöjd Vilda.

Vildas konfirmationspresent, en ring och ett armband från mamma och pappa, berlocker från oss övriga. Så jättefint, Vilda var mycket nöjd. Mamma Lisa hade ordnat detta så bra, varmt och stort tack Lisa! 

Vildas konfirmationshelg

Vilda kommer hem från tre veckors konfirmationsläger i Svenska Kyrkans regi på Lillsved på Värmdö. Hon var så nöjd och glad för att det varit så bra men så ledsen för att dessa tre veckor var slut. Så mycket tårar! Det bästa hon har varit med om!

Vad var det som gjorde det så bra? Så här berättade Vilda om sina tre veckor. Dom var 50 konfirmander i 15-årsåldern och 22 ledare i 20-årsåldern. Det var fullt upp att göra hela tiden. 9 - 13 varje dag var det konfirmandundervisning och mera tid för samtal och diskussioner fanns också. Mycket bra och viktiga saker diskuterades. Man kunde prata om allt. En timme med sin mobil för samtal mm var allt man hade varje vecka. Och det gick bra, inga problem!
Två tillval hade man, Vilda tog förarbevis, lärde sig köra motorbåt och spela tennis. Hon hade med sig två kompisar, Lovisa som är granntjej och Hedda, som har flyttat till Hälsingborg. Jättebra tjejer och sen kände hon så där 20 av dom andra, säkert bra.

Men iallafall nu var det slut och i morgon är det konfirmation i Hedvig Eleonora kyrka inne på Östermalm. Men ikväll ska vi ut och äta, familjen är på plats, farmor Margareta har kommit och vi är här. Men först kan vi konstatera att kissen Issa löper!! Vad ska hända då, jo, kissen ska träffa en pojkvän och förhoppningsvis bli med kattungar.

Alltså, kattmatte är på väg med grå och vacker kattkille, samma sort och så ska de unga tu få umgås i 2 dygn på liten yta bara dom två! Ett badrum görs i ordning med allt möjligt mysigt, hylla att klättra i, fårskinn, mat, kisslåda, allt viktigt och sen får vi hålla oss undan och lämna kärleksparet i fred.

Liten Issa möter ljusgrå och stilig kattkille. Issa är mycket fjär, fräser mest.  Den tilltänkta pappan kurrar och är mycket intresserad, dessutom outtröttlig i sitt kurrande och totala intresse för liten Issa.

 När allt detta är fixat kan vi åka med båt och med bil till pizzarestaurang 450° Gradi med bästa Napolitanska pizzan. Lisa och Ola har nu båt, äntligen, så efterlängtat, en Ryds 23 och den är jättefin. Ola åker båt med alla barnen och farmor Margareta, som inte åker båt så ofta. Vi andra tar bilen och är framme samtidigt.

Här sitter vi alla i väntan på stor pizza, som dessutom var supergod. Vilda hade  inte fått pizza på tre veckor så detta var önskemeny.

Hemresa hemåt i fin sommarkväll. Vilda med nytt förarbevis har tagit ratten

Och se, det går alldeles utmärkt. bra jobbat, Vilda!

Nästa morgon är det sedvanlig Ola-frukost med färska bär och goda bullar. Sen preppar vi för hamburgermiddag efter konfirmationen. Vilda gör sig ordning och ska vara på plats i kyrkan två timmar före oss. Gudmor Anna med familj är på väg till Gåshaga i båt. Sen åker vi gemensamt till Hedvig Eleonora med bil och tunnelbana. Christian konstaterar nöjt, båt, bil och tåg, vilken höjdardag för alla barn.

Finaste Vilda i så vacker vit klänning. Redo att åka in till Hedvig Eleonora.

Stockholm, Livrustkammaren och Medeltidsmuseet

Vi åker till Stockholm. Det är Vildas konfirmationshelg och vi kommer en dag för tidigt. Vi har bestämt oss för en dag med kultur och besök på museum. Stefans val denna gång, vi ska gå på Livrustkammaren och Medeltidsmuseét.

Här står vi i solens glans på trappan till Stockholms slott. Tvärs över vattnet ser vi Nationalmuseét och Skeppsholmen.

Vi börjar med Livrustkammaren, som ligger i källaren till Stockholms slott. Museét har genomgått en flerårig restauration, och ändringarna som gjorts har tagits emot mycket positivt. Man har bl a beskrivit drottningarnas inflytande i mycket högre grad och också tagit fram mera internationella perspektiv. I samlingarna finns föremål från Gustaf Vasa och 1500-talet och ända fram till våra dagar.

Guldbroderad mantel och riksregalier som användes vid Erik XIVs kröning år 1561.  Kröningen var en religiös ceremoni. Kungen fick kronan på sitt huvud och smordes med helig olja, vilket gav honom gudomlig makt. Även drottningen kröntes. Oscar den II blev vår siste krönte kung 1873. Riksregalierna är intressanta, kronan symboliserar makt, spiran rätten att döma, äpplet den territoriella makten, nyckeln stänger ute det onda. Tillsammans med Gustav Vasas svärd utgör dessa fortfarande våra riksregalier! Riksregalierna syns tyvärr dåligt på bilden

Denna lilla docka kommer från spanska hovet på 1500-talet. Hon visar modet i samhällets högsta skikt och skickades runt mellan hoven, den tidens modemagasin. Allt är gjort i ett utsökt hantverk inifrån och ut. Frisyren av riktigt hår och hårprydnaden av pärlor var högsta mode på den tiden. När dockan spelat ut sin roll som modedocka användes den som leksak.

Maria Eleonora, gift med Gustav II Adolf, tog hand om sin makes kvarlåtenskap när han stupade år 1632 vid Lützen.  Hon såg till att hans häst, Streiff, sedermera stoppades upp och bevarades precis som hans kläder och ägodelar. Därigenom vet man att den gode Gustav skadades flera gånger innan han slutligen avled. Protestanterna vann slaget men förlorade sin ledande kraft när kungen dog.

Karl X Gustavs begravning, höjden av slöseri!! Denne man dog 1660 efter 6 år som kung och mitt under pågående riksdag i Göteborg. Efter 9 månaders förberedelser skedde begravningen. Det var mycket att göra innan, en guldrustning och en mantel med broderade guldkronor skulle tillverkas och även begravningsregalier i guld. Ryttaren i guldrustningen skulle symbolisera den döde kungen. En sjättedel av årets statsbudget gick åt till detta befängda begravningsspektakel och detta i en tid när många hade det eländigt, inte bra!

Mera slöseri men precis som på föregående bild, så vackra saker! Detta är Gustav IIIs  och danska prinsessan Sofia Magdalenas bröllopsutstyrsel. Båda sydda i en fantastisk silverbroderad brokad. Klänningen har ett 3 meter långt släp men Sofa Magdalenas midja behöver inte mycket tyg. Den är bara helt otroligt smal, 53.5 centimeter allt som allt. Troligen inte lätt att andas i den!

Mitt största intryck är att de kungliga och hovet levde ett otroligt slösaktigt liv. Inga pengar sparades vad gäller dess utrustning, rustningar, kläder och föremål. Folket hade det ofta svårt men pengarna spenderades på krigen och lyx i överflöd.

Dock är det ju fantastiskt att se. Så mycket vackra saker, helt otroligt och mycket finns kvar. Det kan mycket möjligt vara drottningarnas förtjänst och det gjorde dom fantastiskt bra.

Här var det inte heller så att man fick välja sin gemål efter eget huvud utan genom giftermål slöt man fred och skapade nya allianser eller bekräftade de gamla. Drottningarnas viktigaste uppgift var närmast att föda en tronarvinge. Barnadödligheten var stor även i kungliga kretsar så det var en grannlaga uppgift. Man fick ligga i! Att utöva välgörenhet och stödja fattiga och nödlidande var också drottninggöra. Redan på 1600-talet utvecklades samhällsstödjande projekt.

Som helhet en fantastisk utställning, så enormt vackra saker. Och vi har allt kvar, inget är förstört i krig eller katastrofer. Väl värd att se.

Sen pinnade vi iväg till Medeltidsmuseet, som är ett ganska ungt museum. Det ligger alldeles vid Strömmen framför slottet och framför Riksdagshuset. Det var nämligen så här att man skulle bygga ett garage till riksdagsmännen. Enligt svensk lag måste man då alltid göra en utgrävning och utröna huruvida arkeologiska lämningar finns på platsen.
Och se det gjorde det, en hel medeltida mur och mycket annat bevarat i leran. Alltså blev det bara ett litet garage och ett något större Medeltidsmuseum, som beskriver hur stadslivet såg ut från 1250 till 1550-talet. Ett jättefint museum, även detta, med naturliga miljöer uppbyggda så att man verkligen kan skapa sig en bild om hur människor levde och arbetade på den tiden.

Men se, jag var väl lite trött efter vårt första museibesök så jag tog inte en enda bild. Men även hit går man med stor behållning.

Vi avslutar dagen på Operakällarens bakficka. Här äter man rejäl  och vällagad husmanskost så för min del blev det lax med stuvad potatis och Stefan åt halstrad råbiff. Allt mycket njutbart under tiden som regnet strilade ner utanför fönstret. Vi vilade våra trötta ben och hade en riktig mysstund.

Spela lite golf och Möckelsnäs herrgård

V spelar två 9-hålsrundor, först en runda på Oskarshamns golfklubb och sen en på Älmhults trevliga golfbana. 9 hål räcker absolut när man är så otränade som vi. Man kan inte påstå att bollträffen var perfekt men kul var det, som alltid.

Vi på Älmhults golfbana. Mycket nöjda, kanske inte med spelet men med att det hotande regnovädret bara drog bort.

Stefan i golfsvingstagen

Oskarshamns golfklubb har också blivit Balance Golf certifierade dvs vår vän och golf pro Erik Blomqvist från Halmstad har varit där och introducerat och entusiasmerat om Balance golf metoden. Enkelt uttryckt handlar det om skonsam och skadefri golf med en kropp i balans och med en balanserad rotation. Sakta men säkert så sprider sig Eriks metod över Sverige. Det går inte så fort men det går.

Kär dotter Lisa hade ordnat boende åt oss natt nr 2 på Möckelsnäs herrgård, en bit från Älmhult. Mitt ute i skogen låg denna vackra herrgård. Trots mitt i semestertid var det ingen trängsel utan vår fina trerättersmeny avnjöts i rofylld frid.

Här har vi precis kommit. Förutom huvudbyggnaden på bilden så flankeras Möckelsnäs av två vackra gula flyglar , på vardera sidan. Herrgården stammar från 1600-talet men omnämndes som bondgård redan på 1500-talet. Gården har haft många ägare men förföll under andra halvan av 1900-talet och genomgick en total renovering 1995. Det drivs nu som hotell och konferens och säkert är IKEA en av kunderna.

Här har vi bänkat oss inför middagen. Utsikten minner om Skagenmålningen, vacker kvinna står vid balustrad med utsikt mot en mycket fridfull sjö. Mycket välkänd tavla, kan bara inte komma på konstnärens namn!

Helt underbar meny, mest underbar var den goda fisken!

Förstår ni vilken målning jag menar? Vi ersätter den vackra damen i lång vit vacker klänning.

Skymning i ljus sommarnatt. Alldeles bredvid herrgården ligger en trädgård, välskött och prunkande,  ett café och en konstutställning, allt mitt ute i skogen. Man blir fascinerad och det var mycket välskött och fint så man måste anta att det är väl besökt. Kul att se.

Detta var också vår store botanist Carl von Linnés hemmatrakter. Hans pappa var präst här och här växte Carl upp. Vi gjorde ett litet tamt försök att ta oss vidare till prästgården men vi gav upp. Det blev lite för komplicerat och alltför otillgängligt. Det var mitt ute i skogen men p-platsen var en hel evighet bort och solen gassade på oss. Vi nöjde oss med att njuta natur och betande kossor och hästar och sen styrdes kosan hemåt.

 Fem kilometer från Lindnäs brygga mötte vi Lisa med Viggo, Viola, Aggi och kissen i bilen.  Dom hade haft bra Hunödagar om än rejält kalla med vind från nord. Kortspel och brasa blev lösningen och alla var nöjda.

IKEA och Älmhult

IKEA och Älmhult, tätt förbundna med varandra. Visste ni att IKEA står för Ingvar Kamrad Elmtaryd Agunnaryd. Elmtaryd är gården och Agunnaryd är byn, där Ingvar växte upp.
Stefan och jag gör en liten roadtrip. Målet var att spela lite golf men samtidigt besöka IKEAS museum i Älmhult. Jätteintressant, det blev en tripp genom Smålands historia med start från fattiga 1800-talet.

Tre delar var utställning delad i. Förutom "Våra rötter" i det fattiga Småland och berättelsen om IKEAS utveckling från start, så handlar det ju också om Ingvar Kamprad och denne mans enorma betydelse för IKEA, för världen, för Småland och för Älmhults utveckling till en kosmopolitisk plats i världen. 

Så här blev det, så här ser IKEA ut 2018! 422 varuhus i 54 länder och 208 000  medarbetare, alla stationerade i blågula varuhus, en fantastisk utveckling!

Det första varuhuset öppnade i Älmhult 1958. Ingvar började som 5-åring med att sälja tändstickor, senare blev det klockor mm men han landade till slut i möbler. Inte helt lätt att tränga sig in på möbelmarknaden förr i tiden med Ingvars koncept, bra design till lågt pris. Men uthållighet segrar i alla läger, att inte avvika från strategin är en annan vinstfaktor tillsammans med många fler. Sparsamhet är en dygd har väl alltid varit Ingvars devis. Vem har inte hört talas om den gamla volvon han körde omkring i i evigheter?

Ett av problem Ingvar var tvungen att lösa var denna: hur får man in en stol i platta paket?  En  sak som möjliggjorde detta var förstås "nyckeln", ni vet IKEA-nyckeln, som man skruvar ihop alla möbler med. Strålande verktyg!

Denna blåa kasse kan ingen ha missat, eller hur? Succé, kan användas till allt!

En kär 70-talsinteriör från IKEA, furu överallt, så kärt tycker alla vi 40-talister, som satte bo då.

Självklart fanns det så mycket att titta på. Intressant var det minimalistiska sätt som man verkligen kan använda små ytor till många människor, med många användningsområden, på ett flexibelt sätt och med utnyttjande av varje tillgänglig kvadratcentimeter. Allt illustrerat via en snabbritande tecknare och ett flexibelt dataprogram. Jättebra, vi kommer att få plats alla människor på jorden!

Som helhet ett jättebra och superintressant museum. Åk dit, en del av vår svenska folksjäl finns där, helt klart.

Självklart går en del av IKEAs pengar till bra projekt bl a till detta, skapa universitetsutbildning i flyktingläger.

Vi bodde på IKEAs hotell, mitt emot museet. Självklart IKEA-möblerat och faktiskt oerhört stramt, enkelt och kanske var rummen lite för färglöst möblerade och inredda för min smak. Men superbra kvalité på alla sängar och inredning, bara blekt, onödigt blekt!

Ett tecken på Älmhults kosmopolitiska atmosfär. Se alla skyltar på exotiska språk.  Den franska servitrisen, som serverade vår middag på Ikea hotell sa just att Älmhult är oerhört internationellt. Själv berättade hon om sin fascination över Småland, naturen, de röda stugorna, blåbären, svampen, människorna, allt!