Välkommen till Vårt tredje liv, år 8!

Det är november 2018. Vi är i Sydafrika sen några veckor tillbaka. Allt gott, Stefan och jag mår bara bra. OK, förutom att jag har haft ont i vänster knä men det är mycket bättre nu, tack och lov. Trots det får jag bita i det sura äpplet. Diagnosen är till 90-95 % begynnande arthos. En ytterst vanlig åkomma hos tjejer 70 +!

Men här har vi så smått anpassat oss till Sydafrikaliv och det känns superbra. Vi har redan upplevt värmebölja och rejält kallt väder med regn. Regnet är vi fortfarande mycket glada för här nere. Det har regnat men inte tillräckligt. Det grönskar men vi har fortfarande vattenrestriktioner, 70 liter/person och dag. Dammarna är fyllda till ca 73 %. Går det över 80 % släpper man kanske på restriktionerna, vi får se. Ungefär 20 mm har det regnat de tre veckor jag har varit här.

Vi har träffat våra kära grannar, Pamela och Jan, som hjälper oss att se till huset. Deras barnbarn Lara vattnar våra kaktusar, det gör hon bra och får betalt för. Vännerna Lisa och Thomas, broder Ulf och många fler av våra Sydafrikavänner finns också härligt nog på plats. Det är så rolig att träffas igen, det tycker vi alla. Vi har spelat golf två gånger. Första gången hade jag 15 poäng, andra gången 30! Ett förbättrat resultat på 100 %! Det måste väl bara vara strålande?!

Men mer om Sydafrika och allt här nere snart. Först en höståterblick, vad har hänt i våra liv?

Familjenytt, Miriam, Peter och Valeria hälsade i september på hos Peters mormor, gammelmormor Alice. Det var mysigt, tyckte vi alla, inte minst mormor Alice.
Egentligen är det ju fantastiskt, livet går i en kurva men mitten så där vid 50. Detta blir så tydligt när riktigt gamla människor och riktigt unga människor träffas. Peters mormor, min mamma Alice, snart 98 år, får numera hjälp med nästan allt. Mamma äter själv, lilla Valeria börjar så smått äta alldeles själv. Lilla V blir påklädd, tvättad och badad, precis som min mamma. Lever vi tillräckligt länge så blir det så här. Så glad man kan vara då över att bli omskött. Peters kloka mormor, min mamma är väldigt glad och tacksam för detta.

Uppställning, familjefoto - det blir sen ett fint minne för en mormor.

Ett foto på mig och Valeria måste du bara ta, säger glad farfar

Lilla V måste bara suga på sin tumme då och då, gott!

 Vi hälsar sen på hos min bror Jan och svägerska Kristina. Kristina fyller år och bjuder på kalas. Peter, Mirre och lilla V är med. Kusinerna Andreas o Anna finns på plats med familjer, kul att träffas.

Mera familj, jag åker upp till Stockholm några dagar. Lisa och Ola ska på väl behövlig lill-semester. Det är faktiskt så trevligt att komma upp några dagar, bara leva med lite.
Barnen Gunnarsson har blivit så stora och så duktiga med det mesta. Stora Vera är ju nu 22 år och har precis bestämt sig för att flytta till sin pojkvän i Malmö. Sagt och gjort, hon övertalade Tele 2 att dom behövde henne i Malmö istället för i Stockholm. Handlingskraftigt ordnade hon också en lägenhet, bra jobbat, Vera! Lycka till med ditt nya liv!

Vilda går i åttan, skolan går bra och är kul. Så jättebra! På helgen gick sen Lidingöloppet, det 3.2 mil långa, tuffa terrängloppet där Ola slitit och fått kramp. Men volontär kan man också vara och det var Vilda med kompis. I fyra timmar hade dom ett pass ute i Sticklinge, nära Trolldalen.

,

3 stora flaskor Pepsi var betalningen och det var tjejerna helt nöjda med. Det var bra springväder, alla övriga fick klä på sig ordentligt.

Här jobbade dom, delade ut dricka, skar upp saltgurka men framför allt hejade dom på alla mer eller mindre trötta löpare som kom i en strid ström.

Viggo var hemma nästan hela helgen. Att spela dataspel är nästan det bästa Viggo vet och han verkar ha så kul. Han spelar med sina kompisar, man hör glada tillrop från Viggo mest hela tiden. Men förutom det spelade han fotboll, hoppade lite studsmatta och var på lekplatsen med sina kompisar.

Här spelar vi den försvunna diamanten minst 5 gånger. Kul spel, tyckte jag, som råkade vinna lite för ofta, tyckte nog Viggo.

Viola var på ridning, jättekul tycker hon. Ridskolan ligger i Stockby och stora kusinerna Hanna och Klara går också där. Hanna hjälper Viola när hon är för kort och hästen för stor.
Jag körde Viola dit och hämtade men hade jag inte gjort det så hade Vilda eller Viggo gjort samma tjänst med busstransport. Fantastiskt bra, ingen barnflicka nu, bäddar för självständiga barn, som kan väldigt mycket saker själva. Det är så bra!

Viola går på gympa på söndagkvällar i Bodalsskolan tillsammans med kompis Inez. Mellan 6 och 8 håller dom på. Inez mamma lämnade och jag hämtade. Fem ledare och 15 tjejer mellan så där 6 - 10 år. Dom var så duktiga, gjorde volter, hjulade snyggt, klängde i rep som hängde ner från taket.

En riktigt gammaldags gympasal med ribbstolar, mattor, handbollskorgar, rep från taket och långa studsmattor. Här har det sett likadant ut i årtionden, vibbarna från mina skolår känns rejält. Viola är precis till höger om gympaläraren, ska göra volter.

Viola med blonda hästsvansen, som står rakt ut. Bra ordning på tjejerna och dom tyckte det var kul!

Under tiden hade Lisa och Ola mysigt på Malta. Olas gode vän arbetar och bor där med sin familj. Både Lisa och Ola var fascinerade över hur bra och trevligt det var. Som varande en gammal koloni pratade alla engelska, samhället präglades av engelsk kultur. Det är lätt att tycka om.
Här kan man nästan leva och bo, mindre hektiskt än i Sverige. Dom sista 10 åren har spelbolag och finansbolag fått Malta att blomma upp.

Olas gode vän hade båt så en dag tillbringades på vattnet i helt magiskt väder, så skönt!

Så fint, vilken dag och en så fin Lisa som kuttersmycke. Kan det vara Valettas hamn?

Två nybadade njutare, härligt! Detta är guld!