Spela lite golf och Möckelsnäs herrgård

V spelar två 9-hålsrundor, först en runda på Oskarshamns golfklubb och sen en på Älmhults trevliga golfbana. 9 hål räcker absolut när man är så otränade som vi. Man kan inte påstå att bollträffen var perfekt men kul var det, som alltid.

Vi på Älmhults golfbana. Mycket nöjda, kanske inte med spelet men med att det hotande regnovädret bara drog bort.

Stefan i golfsvingstagen

Oskarshamns golfklubb har också blivit Balance Golf certifierade dvs vår vän och golf pro Erik Blomqvist från Halmstad har varit där och introducerat och entusiasmerat om Balance golf metoden. Enkelt uttryckt handlar det om skonsam och skadefri golf med en kropp i balans och med en balanserad rotation. Sakta men säkert så sprider sig Eriks metod över Sverige. Det går inte så fort men det går.

Kär dotter Lisa hade ordnat boende åt oss natt nr 2 på Möckelsnäs herrgård, en bit från Älmhult. Mitt ute i skogen låg denna vackra herrgård. Trots mitt i semestertid var det ingen trängsel utan vår fina trerättersmeny avnjöts i rofylld frid.

Här har vi precis kommit. Förutom huvudbyggnaden på bilden så flankeras Möckelsnäs av två vackra gula flyglar , på vardera sidan. Herrgården stammar från 1600-talet men omnämndes som bondgård redan på 1500-talet. Gården har haft många ägare men förföll under andra halvan av 1900-talet och genomgick en total renovering 1995. Det drivs nu som hotell och konferens och säkert är IKEA en av kunderna.

Här har vi bänkat oss inför middagen. Utsikten minner om Skagenmålningen, vacker kvinna står vid balustrad med utsikt mot en mycket fridfull sjö. Mycket välkänd tavla, kan bara inte komma på konstnärens namn!

Helt underbar meny, mest underbar var den goda fisken!

Förstår ni vilken målning jag menar? Vi ersätter den vackra damen i lång vit vacker klänning.

Skymning i ljus sommarnatt. Alldeles bredvid herrgården ligger en trädgård, välskött och prunkande,  ett café och en konstutställning, allt mitt ute i skogen. Man blir fascinerad och det var mycket välskött och fint så man måste anta att det är väl besökt. Kul att se.

Detta var också vår store botanist Carl von Linnés hemmatrakter. Hans pappa var präst här och här växte Carl upp. Vi gjorde ett litet tamt försök att ta oss vidare till prästgården men vi gav upp. Det blev lite för komplicerat och alltför otillgängligt. Det var mitt ute i skogen men p-platsen var en hel evighet bort och solen gassade på oss. Vi nöjde oss med att njuta natur och betande kossor och hästar och sen styrdes kosan hemåt.

 Fem kilometer från Lindnäs brygga mötte vi Lisa med Viggo, Viola, Aggi och kissen i bilen.  Dom hade haft bra Hunödagar om än rejält kalla med vind från nord. Kortspel och brasa blev lösningen och alla var nöjda.