Mamma Alice kallar!

Min mamma Alice, snart 99 år gammal, ringde till Hunö två dagar i sträck, visserligen med mina systrars hjälp men ändå! Hon tycker jag ska komma och hälsa på och det klart jag ska. Det var evigheter sen, främst pga min bältros som tog 4 veckor för alla utslag att försvinna. Då fick jag inte komma men nu var det dags.

Jag lämnar en rätt så nöjd Stefan på Hunö, åker de 35 milen mot västkusten och flyttar in hos min syster Monica och svåger Hans-Olof efter att ha gjort ett första besök hos min mamma. Allt var ganska så bra men det är inte lätt med barn, som inte alltid gör som mödrar vill. Det hör nämligen till att min mamma luftar sitt missnöje med att jag bor i Sydafrika halva delen av året. Hon tycket minsann att jag kunde stannat hemikring!
Så då pratar vi lite om att att att våra barn, Peter o Lisa, har det ju bra, barnbarnen har det bra, och alla klarar sig utan oss den tiden vi är borta. Och så jobbar vi ju inte och kan hjälpa till nere i Sydafrika med tex vårt Imibalaprojekt osv och det kan vi ju inte bara överge. Vi pratar också lite om att mamma har 4 barn som bor väldigt nära henne och nu när jag kommer hem så stannar jag tre nätter och kommer att besöka henne varje dag i 4 dagar. Det gör jag verkligen inte varje gång men nu blir det så. På fredag, efter visit fyra dagar i sträck, sa faktiskt kära mamma, "nu får du åka, du har en lång resa framför dig". Hon var trött på mig, jättebra!!

På onsdagen ordnar vi ett litet sommarkalas. Monica har bakat kaka, vispat grädde och gjort maränger, underbara människa, och Hans-Olof hade plockat blåbär. Jättegoda, fräscha blåbär. Lena och Ove kommer också. Vi bänkar oss ute på en av Almängs skuggiga och sköna uteplatser och sen njuter vi i fulla drag. Så gott och så trevligt vi har det. Mamma är mycket nöjd.

Uppvisning av kaka, blir absolut godkänd

Kaffekalas under skuggan av ett parasoll och i skydd av grönskande buskar, livet är gott!

Vi lämnar en nöjd mamma läsande favoriten Markbladet. Här står det mesta av vikt när man bor i Fotskäl i Marks kommun.

Sen åker vi systrar upp till vår badsjö, Navsjön och badar. Detta underbara ställe, så rent och fint vatten. Här finns det faktiskt blodiglar, var dom nu kommer ifrån. Lite läskigt men jag har bara sett en en gång så det är ju inte precis en epidemi, alltså inget att gny om.

Monica och jag på kvällspromenad i deras vackra mossbeklädda skog, mycket backe upp och backe ner.

Nästa dag är mamma lite dålig i magen, kanske pga av värmen. Det är över 30 grader i skuggan. så vi bestämmer att jag kommer lite senare på dan. Istället åker Monica och jag in till Göteborg för att kolla posten på Kvarnbergsgatan och för att se till att vårt fina vita Blocketinköpta Rörstrandsporslin med läckra guldkanter, kommer på plats. Allt går jättebra.
Vi hinner med en liten promis i sommarhet storstad och inser att vi måste komma nära ett vatten! Alltså köper vi varsin underbart god räksallad på Fiskebröderna i Femman och sätter oss sedan på Göteborgsoperans trappa och njuter av hamn, vindar och folkliv.

På hemvägen måste vi bara bada och vi stannar till vid en av våra barndoms bad i Åsa. Helt oigenkännligt, säkert samma lilla vik med sitt underbara vatten men så mycket människor!

Full badstrand, full parkering och full campingplats, vi kände inte igen lilla fridfulla Åsa

Men vilket vatten, helt superklart och 24-25 grader varmt. Vi njöt i fulla drag, två bad blev det på en liten halvtimme! Då är det fantastiskt!

Sen kör jag Monica hem och åker på mitt mamma Alice besök. Hon är fortfarande inte riktigt bra och ligger och vilar när jag kommer. Värme är tufft för gamla människor men vi har det bra, pratar lite om gamla tider och myser.

Jag lovar mamma att jag ska åka till kyrkogården och ta en bild på Pappas och Bertils grav, den vackra grå med guld, längst till vänster. Åh, så fina blommor i krukan, säger mamma. Monica och Tommy hjälps åt att sköta den.

Jag tar en bild på Surteby kyrka också och dom fina kossorna, som betar framför, en idyll. Både mamma och jag gillar kossor om än på lite avstånd.

En sak till gjorde vi, systrarna tillsammans. Vi åkte till pappas föräldrahem, Haggården i Hajom. Gården som vår kusin Lars och hans fru Gunnel köpte, när vår fantastiska, kakbakande faster Mary dog för några år sedan, och nu renoverar.

Haggården, slitet men med så nyrenoverat och fint tak. Man kan se att detta kommer att bli fint en gång i tiden

Lena med Gunnel, som berättar och säger att detta är det bästa vi gjort. Vi gör allt tillsammans och det går så bra men det tar tid! Vi har börjat med utsidan. En kortsida är klar, nu gör vi långsidan mot trädgården och ska snart börja spika panel. 

Lars och Gunilla på verandan, så här satt fastrarna och farmor alltid förr när vi kom och hälsade på

Nästa dag är dag nr 4 och det är dags att åka hem. Vi har bestämt att jag ska komma kl 11 och strax efter elva är jag där. Minsann, mamma Alice hade piggat på sig, mådde ganska så bra. och sitter uppe i sin stol precis som vanligt. Raskt bestämmer vi oss för att det är jättefint väder, vi går ut, vi tar en fika ute. Vi tar med oss var sin tidning. Jag hade med mig en veckotidning från Monica. I den läser mamma en följetong och den ville hon läsa direkt. Så det gjorde hon och jag roade mig med Borås tidning.

Nykammad och med elvakaffet och tidningen framför sig.

Dags att återvända till Hunö och ostkusten efter fyra dagar här. Allt gott, så skönt att mamma Alice mår bra och har det bra på sitt Almäng.