Start blogg 8e året och Göteborg i oktober!

Min 8e blogg, Vårt tredje liv, åttonde året, påbörjades med Firande av Lisas födelsedag. Viktigt att göra annan vi åker till Sydafrika. I detta mitt tredje inlägg för säsongen, vill jag hälsa alla läsare välkomna till denna nya blogg som omfattar tiden från oktober 2018 till ungefär samma tid 2019.
 Adressen till bloggen är
www.varttredjeliv8.blogspot.com

Kanske vill jag ge med mitt bloggande ge en bild av två skilda världar, varav ett, Sverige, är vårt hemland och oändligt viktigt för mig, för oss, Stefan och mig. Här finns familj, barndom, uppväxt, en stor del av arbetslivet, minnen och upplevelser, som förknippas med allt som är kärt. Sverige kommer alltid att vara hemma.
Men landet Sydafrika har gett oss så mycket glädje och massor av nya kloka och glada vänner. Sydafrika har gett oss möjligheten att hålla oss friska genom ett envetet golfande och gångande på långa golfbanor. Vi har också känt att vi har kunnat bidra till en lite bättre värld genom vårt Imibalaarbete.

Allt detta känns lite viktigt att förmedla. Det kan man göra i en blogg så gott det nu går. Kanske blir det också lite lättare för familj och vänner att hålla ordning på oss. Vi är långt borta men ändå nära. Så välkommen att följa med på en årsresa till!

Stefan åkte till Sydafrika den 8/10, jag är kvar i Göteborg tom 22 oktober. Båda tyckte vi nog att vi hade valt rätt. Ibland är det skönt att bara rå sig själv lite! Så mycket tid som vi tillbringar tillsammans sen vi gick i pension, har vi nästan aldrig gjort tidigare. Men vi har det gott och fint tillsammans.

Göteborg i oktober visade sig vara ett gott val. Vilken brittsommar vi fick, 20 grader ett stort antal dagar, vilket lyft i oktobermörkret. Trots detta händer det saker man inte rår över tex julskyltning och knän.

Hjälp, julskyltning, i mitten på oktober, mellan Haga och Linnégatan: Alldeles för tidigt, men fint som alltid.

Jag har haft ont i ett knä, besvärligt ont och gör till slut ett besök i Kungälv, på Kungälvs sjukhus hos ortoped Lennart. Han sätter diagnos på det onda med säkert öga, begynnande arthros till 90-95 %. Vi gör en belastningsröntgen till våren, när du kommer hem från Sydafrika för att vara säkra. Träna mycket, gå i arthrosskola om möjligt. Jag biter i det sura äpplet, här ska tränas!!

Men jag förenar nytta med nöje och hälsar på goda vännen Christina, min tidigare arbetsvän på Kungälv, som fortfarande är kvar. Jag uppdateras om den påbörjade tillbyggnaden, som inrymmer avdelningar och alla utvecklingsplaner.
Här har verkligen personalen fått vara med och bestämma utformning av lokaler och patientrum. När arkitekterna tror att en patient på sjukhus inte vill ha en spegel att titta i för att dom inte mår så bra, så korrigeras detta på ett tidigt stadium. Självklart vill man ha en normal spegel! Ett stort antal arbetsgrupper har lagt ner enormt mycket kärlek på detta. Det hälsofrämjande och miljötänket har varit så viktigt, likaså vacker färgsättning i naturnära färger. Det kommer att bli fantastiskt fint!

Vi träffar vännen Jette, som nu vikarierar som Medicinklinikens vårdutvecklare. Fyllda av entusiasm visar Christina och Jette det nya patientrummet med en praktisk soffa, som lätt kan bäddas om för anhörig, som vill sova över. Kanske kommer inte morgondagens sjukvård att ha råd med extra personal när så behövs. Kanske behöver anhöriga ta större del i vården. Eget rum behövs för att undvika smittspridning. Man hoppas förstås att maginfluenseepidimierna, som lamslog vården långa tider på vinterhalvåret ska vara ett minne blott.

Christina och jag efter en god lunch och mycket prat. 

Den 14 oktober, en av dessa vackra dagar träffar jag mamma Alice på Almäng. Vi träffas ofta dessa veckor och nu fikar vi ute i underbart väder. Sen städar vi lite i hennes garderober och mamma pratar om den stundande 98-årsdagen. Den är viktig! Vi tittar på vad man ska ha på sig. Min mamma investerar inte precis i nya kläder så ofta. Det är så onödigt tycker hon, jag har ju fina kläder.

Vi kan inte ha det bättre denna fina oktoberdag

Rosa i mörkare och ljusa nyanser blir valet till 98-årsfirandet

Mamma vinkar hej då, puss och kram, kära mamma! Här i rummet med alla kära foton och dina saker runt omkring tillbringar du mycket tid. Skönt att du har det så bra!

Vi pratar om att hon blir lite tröttare allt efter som tiden går. Man kan ju inte orka leva hur länge som helst. Nej, det kan man ju inte, självklart inte. Är man 98 har man varit med mycket länge. Men vi konstaterar att den närmsta tiden ska det nog gå bra. Jag mår ju ändå ganska bra, även om jag behöver mycket hjälp, säger mamma.

Ja, så är det, vi kramas och säger att vi pratas vid i telefon, nu åker jag till Sydafrika. Det är inte längre än en flygresa bort, snart ses vi igen.

Svåger Ove hinner fylla 75 år. Det firar han med lite kalas. Släkt och vänner kommer till Nilsagården. Vi bjuds på smörgåstårta, budapestbakelse och prinsesstårta, riktigt smaskigt gott alltsammans. Ove är mycket nöjd och alla hans gäster också!.

Glad Ove och Lena tar emot i dörren, hälsar välkomna till kalas!

Långväga gäster från Danmark, Marie med Linnea och Evelyn. Linnea är inte helt glad just nu, här finns inga kompisar!

Men storasyster Noella hittade kompis Elin, så det var lite bättre

Therese och hennes Mattias är glada. Thereses föräldrar har precis köpt en liten gård där Therese kan ha sina hästar, lycka!

Döttrarna Elin och Emelie rider också så lyckan är fullständig

Syster Monica och alla säger jag nu hejdå till, sköt om er, må så jättegott och många kramar till er alla från Sydafrikaresenären!

Med detta säger jag hejdå till Göteborg. Nu bär det av mot Sydafrika och till Stefan, som väntar och finns på plats där nere. Jag är så glad för allt som finns med alla nära och kära, både Göteborg med familj och vänner och Sydafrika med vänner och lite familj också, Stefans bror finns på plats.

Hej då Göteborg med Hamnkanalen, Tyska kyrkan och Gustav Adolfs torg till höger, ha det gott!