måndag 19 november 2018

Sydafrika, vad händer här?

Vi har det bra här i detta vackra land, som nu laddar för presidentval i maj 2019. Vi har inte riktigt kläm på vilka motståndare och utmanare sittande presidenten Ramaphosa kan ha men vi tror att Ramaphosa är det bästa valet för landet. Vad vi kan se gör han ett gott jobb. Åtalen för korruption duggar tätt. Han låter domstolarna göra sitt jobb enligt konstitutionen. För hans egen del har inga oegentligheter kommit fram.

Landreformen, alltså att ge tillbaka den mark som konfiskerades av Apartheidregimen under dess nästan 50-åriga styre, debatteras flitigt. Ramaphosa säger att det är oundvikligt, land måste ges tillbaka och det skall ske "in an orderly manner with regards to all South African Citizens". Utan kompensation, ja, säger han och detta oroar förstås vita landägare.  Samtidigt ska man öka jordbruksproduktionen, säkra matproduktionen och syfta till avancerad ekonomisk utveckling! Man ska lära sig av katastrofen i Zimbabwe, där man gick från att vara Afrikas kornbod till ett land som inte kan föda sin befolkning. Vi får se, vi håller tummarna!

Det regnar lite, det behövs mera regn, vilket inte verkar komma i någon större mängd. 70 liter/person och dag får vi nog dras med framöver. Solen skiner och det blåser men vi har inga bränder.
Jordgubbar i långa rader odlas på Somerbosch, en av våra mest frekventerade vingårdar. Varje tisdag efter vår tisdagsgolf kommer vi hit och njuter god mat och köper en låda av deras underbart goda jordgubbar
Det är ganska så grönt, hittills har vi sett att jordgubbsskörden är fantastisk. Apelsiner, grapefrukt, avocado och vattenmelon finns i mängd och smakar så gott. Sydafrikanerna säger att priserna har gått upp, allt har blivit dyrare. Och så är det men vi har ju fortfarande glädjen av en för oss förmånlig valuta. En sydafrikansk Rand motsvarar i nuläge 0,65 svenska kronor. När vi kom hit för 9 år sedan motsvarade en krona en Rand.

Maria, vår maid, mår bara bra. Löständerna, som vi införskaffade förra året då Maria var helt tandlös när vi kom, glappade. Eller rättare sagt, övergarnityret fungerar utmärkt men den undre tandraden vill inte sitta på plats.

Vi gör ett besök hos tandläkare Adams. Denne erfarne man ställer de rätta frågorna: Gör det ont? Hur ofta använder du dom? Nej, det gör inte ont och jag använder dom rätt sällan.

Vi får en föreläsning om hur löständer fungerar. Så här är det, de övre tänderna är det sällan problem med, de undre däremot måste användas hela tiden så att muskler och tunga vänjer sig och arbetar för att det ska fungera. Man får äta mjuk mat, vänja sig vid att det i början kan vara både svårt att prata och att tugga. Viktigast är att man bestämmer sig för att detta är viktigt och använder dom hela tiden.
Maria har ett tufft och målinriktat arbete framför sig. Man kan förstås göra en "relining" men det är inte säkert att det blir bättre. Man kan också klistra fast med ett speciellt klister men det kostar pengar. Det vinnande konceptet är eget arbete! Det är lite precis som vanligt.

Apropå tänder så har vi ju en planerad genomgång av tänder på våra Imibalabarn på ACJ Phakade. Stefan har varit i kontakt med tandläkare Kerstin Lundgren, vår svenska tandläkare som arbetar med olika tandprojekt i flera kåkstäder här. Kerstin svarar, jag kommer ner i januari, då tar vi tag i detta. Då ska vi prata kost, nyttig mat och dryck och kolla ungarnas tandstatus.

Innan dess så kommer vår vän Samira att ta tag i Padsprojektet på ACJ Phakade och se till att Imibalaflickorna och alla flickor som behöver, får pads så att dom kan komma till skolan även de dagar dom har menstruation.

I dagarna skickade Stefan ut en påminnelse till alla golfspelare om att den 10 februari 2019 är det dags för Imibala Golf Cup, då vi samlar in merparten av de pengar, som ligger till grund vår support av 100 Imibalabarn så att de får utrustning så att dom kan gå i skolan.
Så här ser den ut, en första inbjudan till Imibala Golf Cup. Välkomna alla golfare på plats här nere!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar